Brexit: Theresa Mays plan kommer att stärka snarare än att försvaga den europeiska rättsliga kontrollen

Anonim

Ett av Brexits huvudmål är att bli av med EG-domstolen och återställa myndigheternas brittiska domstolar. Men under premiärministern Theresa Mays nuvarande plan kommer EG-domstolens inflytande efter Brexit att förbli betydande.

Det nya vitboket, som bara beskriver Storbritanniens regeringens planer och inte är bindande för EU, bekräftar starkt spänningen mellan anti-EU-retoriken i Storbritannien och den avskyvärda rättsliga och politiska verkligheten på plats i Brexit-förhandlingarna. Sanningen bakom Downing Streets nya Brexit-ritning är att ju närmare vi kommer till mållinjen, ju mer skåpet ger till EU: s position. Detta visar Storbritanniens diplomatiska svaghet i den plågsamma körsbärsplockningsövningen som Brexit har blivit.

Långt från en ren skilsmässa från EU kommer Storbritannien att förbli betydligt kopplat till EU-rätten och EG-domstolen under de kommande åren. I motsats till regeringens löften om att avsluta EG-domstolens behörighet, utgör vitboken ett förtäckt erkännande av EG-domstolens fortsatta roll efter Brexit. Valet för en "mjukare" Brexit har skåpet accepterat ett mycket svårare framtida EG-inflytande över Storbritanniens politik än tidigare. Här är varför.

Vanliga regelböcker

Regeringen vill behålla en mängd "gemensamma regelböcker" efter Brexit. Detta är effektivt en stenografi för tillämpningen av EU-rätten och EG-domstolens behörighet. Det gäller framförallt varor (inklusive tillverkat, jordbruks- och fiskeriprodukter), statligt stöd, handelsregler för el och koldioxidutsläpp och EU: s tullkodex (EU: s tullförfaranden). Dessa regelböcker är så breda att regeringen beskriver dem som "områden i EU-lagstiftning där det redan finns en rättspraxis som sträcker sig tillbaka i årtionden".

För att säkerställa att brittiska och EU-reglerna är desamma, accepterar regeringen pågående harmonisering med EU-reglerna, precis som det redan gör som EU-medlem genom att rösta med andra medlemsstater för att göra EU-lagstiftning. Westminster-parlamentet skulle sedan ta med EU-reglerna i brittisk lagstiftning, som det nu gör när det genomför EU-direktiv. Skillnaden är dock att efter Brexit skulle Storbritannien inte kunna rösta om dessa EU-regler. I stället skulle alla andra medlemsstater göra de här reglerna för Förenade kungariket, på samma sätt som de för närvarande gör för Norge, Island och Lichtenstein på grund av sitt medlemskap i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Regeringen talar också om icke-regression inom miljöskydd och sysselsättning. Det innebär att EU-lagstiftningen kommer att ställa normerna under vilka Storbritannien inte kan gå. För att tolka dessa standarder måste man vända sig till EG-domstolen.

För all ändamål är den gemensamma regelboken EU-lagstiftning. Regeringen erkänner att detta skulle förhindra att Storbritannien skiljer sig från EU: s regler både nationellt och i förbindelser med utländska partner. Dessutom borde brittiska domstolar ta vederbörlig hänsyn till EG-domstolens rättspraxis på områden som omfattas av regelböckerna. Denna plikt finns redan i EU: s utkast till återkallelseavtal.

I praktiken kommer brittiska domstolar sannolikt att fortsätta att följa EGJ-vägledning, även efter Brexit. Parlamentet tillåter detta genom avsnitt 6 i Europeiska unionens (återkallelse) lag 2018, som gör det möjligt för brittiska domstolar att beakta EG-domstolens rättspraxis efter Brexit, där detta skulle vara relevant för att lösa tvister före dem. Även om det är frivilligt, är detta ett viktigt sätt på vilket domstolsbeslut kan komma in i Förenade kungariket. Ändå är det osannolikt att EU inte accepterar "vederbörlig hänsyn" som tillräcklig för att bevara oberoende och samstämmighet i EU-lagstiftningen, vilket EG-domstolen har hållit sig helvete genom hela EU-integrationen.

Ställa in standarder

Den brittiska regeringen vill också delta i EU-organ efter Brexit. Dessa fastställer standarder för tillgång till utländska varor till EU-marknaden. Parlamentsmedlemmarna har röstat för att hålla Storbritannien i Europeiska läkemedelsmyndigheten, som ska flyttas från London till Amsterdam. Regeringen kommer också att söka deltagande i Europeiska kemikaliemyndigheten och Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

Under förutsättning att Förenade kungariket lyckas övertala EU att acceptera detta åtar sig regeringen att "respektera EG-domstolens uppdrag". Det betyder att dess rättspraxis avseende dessa agenturers arbete och handlingar skulle gälla för Förenade kungariket.

Tvistlösning

Det slutliga stycket som möjliggör EG-domstols behörighet efter Brexit avser tvistlösning.

I kraft av EU: s upphävande lag får brittiska domstolar efter Brexit inte längre hänskjuta frågor till EG-domstolen för tolkning. Vitboken föreslår emellertid att en gemensam kommitté, bestående av tjänstemän från EU och Storbritannien, borde ha rätt att göra det om de gemensamma regelböckerna. Den gemensamma kommittén skulle då behöva lösa tvisten konsekvent med EG-domstolens svar.

Dessa arrangemang är tydligt inspirerade av EES-modellen (Norge). Ändå är EU osannolikt att stödja detta arrangemang, eftersom EG-domstolens tidigare rättspraxis insisterar på att sammanhållningen och enhetligheten i EU-lagstiftningen inte kan bero på utländska myndigheters vilja. För att få det att fungera måste Storbritannien komma mycket närmare EES-status och komma överens om mer robusta garantier för EG-domstolen.

EG-domstolen är här för att stanna

Dessa regeringens planer innebär att Förenade kungariket blir normgivare, med EG-domstolens roll kvar i allt utom namn. Om ämnet i EU-lagstiftningen fortsätter att tillämpas i Förenade kungariket - genom återkallelseavtalet eller ett handelsavtal - kommer EG-domstolen att utöva ett betydande inflytande.

Europaparlamentet varnade också i mars 2018 om att det endast skulle godkänna ett framtida förhållande mellan Förenade kungariket och EU om det skyddade EG-domstolens roll.

Att föreställa detta som slutet av EG-domstolens inflytande, som premiärministern gör i hennes förord ​​till vitboken, är övertygande. Regeringens senaste Brexit-plan är riddad mot motsättningar och falska löften, vilket gör EG-domens avslag lite mer än en rördröm.